Tiggeri

Lösdriveri d.v.s. tiggeri har förekommit sedan urminnes tider. I perioder har länder kommit till bukt med grundproblemet som ofta är fattigdom. I andra perioder har orsaken förbisetts och det har oavsett situation förbjudits. Idag är människorna ofta delade i två läger där ett önskat förbud och eget ansvar går vid sidan av hjälporganisationer som snarare vill utrota fattigdom.

Läget i Sverige

Tiggare från EU-länder såsom Rumänien och Bulgarien finns ute på gator och utanför affärer. Dessa diskrimineras, blir offer för människohandel eller kommer hit för att spara pengar till familjen i hemlandet. Svenska medborgare hamnar oftast i tiggeri pågrund av hemlöshet orsakat av kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa eller personliga trauman såsom t ex skilsmässa. Det finns ungefär 4000-5000 tiggare som räknas som EU-migranter och dessa grupper utgör majoriteten av tiggare i Sverige.

Anledningar och åtgärder

Många kommer till Sverige för att det inte är förbjudet med tiggeri som i flera andra rika länder och migranterna upplever också att de blir vänligt bemötta. Enligt beräkningar kan en tiggare samla mellan 20-500 kronor på en dag, en summa som varierar kraftigt. Det sker en ökning kring jul, men snö och kyla som råder då är också ett högt pris tiggarna får betala. Det är många hjälporganisationer som vill hjälpa dessa människor och framför allt sätta press på deras hemländer för att ge möjlighet till ett liv utan diskriminering och fattigdom som följd.

Att ge dessa människor bättre förutsättningar är också viktigt för att tiggeriet inte ska gå i arv som enda möjlighet till överlevnad för barnen. Det är ett gränsland i om det är bra eller dåligt att ge dessa människor pengar. Å ena sidan behöver de hjälp till mat och kläder samt insamling till ett vettigt boende, å andra sidan kanske de utnyttjas. Ett internationellt samarbete med påtryckningar i hemländer och kontrollerad hjälp är ett sätt att komma till bukt med grundorsakerna.