Hur kommer det sig att olika grupper kan ha så skilda uppfattningar om hur människor under vår tid har det? Somliga ser välfärdens förfall medan andra tycker att världen, trots en stor del kvarvarande misär, ändå är på rätt väg.
Fördelning
Idag lever 1 % av jordens befolkning på resterande 99 % tillgångar. Alltså hade dessa människor kunnat försörja resten av världen med sina tillgångar. Det har även beräknats att av väldens rikaste personer, äger åtta av dem så mycket att deras tillgångar täcker hela 50 % av befolkningens gemensamma inkomst. Detta är naturligtvis gigantiska summor och får många att fundera på hur världen kan vara så orättvis.
Vad säger forskningen?
Det är en stor forskningsgrupp som menar att världen är på väg mot det bättre, speciellt i U-länderna. I boken Factfullness tar Hans Rosling m.fl. tag i frågan och menar på att samhället gått framåt i många av FN:S 17 globala hållbarhetsmål med framsteg i bland annat:
- Arbete och jämställdhet för kvinnor
- Läskunnighet och skolgång
- Ökad medvetenhet och förutsättningar kring hushållning och självförsörjande
- Bättre sjukvård och vaccinationsprogram som når ut till fler
- Minskad fattigdom och korruption
Detta är några av de punkter som har utvecklas under de senaste åren. Forskarna som belyser dessa aspekter menar på att vi i vår tid i större utsträckning tar del av media 
och inte på något sätt kan undkomma all rapportering av den misär som fortfarande ändå råder. Detta innebär att vi får en missvisande bild av läget eftersom vi bli insatta i allt som pågår, vilket vi före internet och sociala medier inte har kunnat. Det är viktigt att människorna ser att bättre politiska samarbeten, demokratiskt arbete och stödorganisationer gör skillnad för de som har det allra svårast trots mängden av nyheter vi tar del av.
Hur upplever vi verkligheten?
Det som gör att den vanliga människan inte är “nöjd” eller lever med en känsla av att det har blivit sämre är vid sidan av “skev” medierapportering även känslan av att det går för långsamt och att politiska lösningar för att nå alla de globala målen borde kunna genomföras mer effektivt.
Vi får ständigt ta del av terrordåd som sker, kriminalitet som växer och även hur länder blir fattigare och inte har råd med välfärd för sina egna medborgare. Det behövs en balans mellan denna rapportering och synliggörande kring vad som faktiskt går framåt. Kriminaliteten kanske ökar i USA, men fler flickor än någonsin lyckas ta vara på sig själva med skolsatsningar i exempelvis Senegal. Människor behöver motvikt för att inte tappa hoppet om att en bättring faktiskt är möjlig.
I Sverige har vi sedan ett par år tillbaka haft problem med lågkonjunktur, bostadsbrist och rapportering om en trasig välfärd där sjukvård, skola och äldreboende inte fungerar, trots att Sverige ligger på topp bland länder i världen gällande dessa avseenden.