Vi har tidigare i den här bloggen tagit upp grupper som lever i utanförskap oavsett etnicitet. Grupper som prostituerade, missbrukare och många andra. I det här inlägget ska vi titta på ett folk som lever utan land. Kurderna är en etnisk grupp som omfattar mellan 30-40 miljoner människor. Deras geografiska ursprung hittas i en region känd som Kurdistan som överlappar flera länder i de västra delarna av Asien. Kurdistan täcker delar av Syrien, Irak, Iran och Turkiet.
Det finns inga enkla lösningar för hur kurderna ska lösa sin prekära situation, men bra ledarskap kan knappast skada. Om du själv har en ledande position vet du vilka utmaningar det innebär, det är helt enkelt inte alltid så lätt att veta hur man ska fatta rätt beslut. Advantum Kompetens använder sig av ett format som utvecklats av Försvarshögskolan som kallas för “Utvecklande ledarskap”. Det är en kurs där man använder sig av ett analysverktyg där dina anställda får svara på ca 60 frågor om hur de ser på ditt ledarskap. Du får på så sätt värdefull feedback som du kan använda för att utveckla din chefsroll. Här kan du läsa mer om utvecklande ledarskap.
Lång historia
Kurdernas historia sträcker sig långt bakåt i historien åtminstone till 300-talet. Det berättas bland annat att Sassanidernas kung Shapur II under det århundradet marscherade mot staden Bezabde för att erövra den och fann den bevakad av kurdiska trupper. Det finns också vittnesmål från 700-talet där ”kurdernas land” omnämns, troligtvis syftade man på en region runt berget Cudi i Turkiet.
Under den tidiga medeltiden omnämns kurderna emellanåt i arabiska källor, men det verkar inte som att termen syftade på något specifikt folk. Snarare tycks det som att man syftade på stammar som härstammade från västra Iran. Det var under sena medeltiden som det skulle växa fram en distinkt kurdisk identitet. Det är från den tiden det finns kurdiska källor som antyder ett slags solidaritet mellan ett samlat folk.
Ett statslöst folk
För att hitta rötterna till kurdernas situation idag får man leta sig fram till tiden efter första världskrigets slut. Det var då, efter det Ottomanska rikets fall som kurdisk nationalism började växa fram. I Turkiet genomfördes bland annat grymma etniska rensningar vars offer främst var armenier och kurder. I och med det började kurdiska nationalister alltmer högljutt propagera för en kurdisk nationalstat. En sådan existerade också i Irak mellan 1922-1924 men plågades av stridigheter som bröt ut i ett regelrätt krig under 1960-talet.
Idag är kurdernas situation omtvistad. Majoriteten menar att de är det största folket i världen som inte har en egen stat, medan andra menar att det inte stämmer – vilket är den officiella turkiska linjen. Alldeles oavsett har kurderna en utsatt position i världen och vi kan bara hoppas att den blir bättre.