HBTQ-personer och personer som upplever hedersrelaterat våld och förtryck är en utsatt grupp som ofta får utstå stora påfrestningar och lever under hot och rädsla för sitt liv.
HBTQ
I Sverige står vi ofta för en hög tolerans. Våra barn växer i de flesta fall upp med en självklarhet att älska vem man vill och vara som man vill. Detta gäller speciellt homosexuella och transpersoner. Många städer har en årlig Pridefestival och föreläsningar om dessa människors rättigheter. Från att tidigare vara i ständigt hot och våld har acceptansen ökat, även om homofobi och andra åsikter om begränsad jämlikhet fortfarande råder. Rättigheterna har försökts synliggöras genom att dessa personer nu får gifta sig och adoptera barn.
I ett demokratiskt land som Sverige är det en självklarhet att medborgare och deras rättigheter skyddas lika självklart som att alla åsikter är ok så länge det inte går till handlingar som skulle innebära trakasserier, hot och våld. I många andra länder däremot beroende på rådande värdegrund och lagar lever dessa människor farligt och de är en målgrupp för människohandel, och extrema grupper. I vissa länder är deras existens begränsad, i andra kan en läggning vara olaglig som leder till fängelse eller i värsta fall dödsstraff.
Hedersförtryck
att som barn utsättas för hedergrundad objektifiering och förtryck är något som begränsar friheten otroligt mycket. Barn och unga kan inte ta vara på sig själva och är beroende av familjens stöd. I en kultur där det inte accepteras att inleda ett förhållande med någon från en annan kultur eller religion gör att dessa människor inte kan ta till vara på sin integritet. Många barn bävar tyvärr för sommarlovet där det kan innebära att de blir förlovade med någon som familjen har valt eller i värsta fall bli bortgifta. I vissa kulturer förekommer könsstympning som ett sätt att försöka “”tygla”” kvinnans sexualitet redan som barn. Dessa handlingar är brott mot mänskliga rättigheter i de flesta länder, även där dessa kulturer är rådande, men det är inte så många som fälls eftersom få vågar anmäla i rädsla för att bli utfrysta eller våldsutsatta.
Det finns många hjälporganisationer som stöd och som utbildar människorna för att ta ställning mot detta. Många försöker nå kvinnorna som själva blivit utsatta men som accepterat sitt öde för att dessa kvinnor åtminstone ska försöka hjälpa sina barn. Detta är en bra insats men de som egentligen behöver nås och som på riktigt kan bidra till en förändring är männen som kan bryta mot traditionerna och samarbeta med de som jobbar för en förändring. Det är idag en lång väg att gå för att kvinnan inte skall ses som ett objekt männen styr över, utan som en självständig och fri individ.